Övernaturligt?

Vaknade efter en natt hos mors pojkväms föräldrar och alla lådor i byrån och garderåben stog öppna. Tror att Fredrik börjar tycka att jag är lite läskig- Jag tror därför ser jag ;)

ehmm...

vem tar med sig en kamera och fotograferar sig själv och sina vänner inne på en biograf?
Det måste vara nåt fel på dagens folk, nför vem tar kort inne på bion? Kolla här va cool jag är som är på bion med mina vänner, dessutom på Harry Potter sista delen i 3d. Man blir ju.... jaa så trött.

hmmm....

min sambo: kan jag få musen?
Jag: Vilken mus?
Min sambo: Tittar konstigt på mig
Jag: ler
Min sambo: Alltså, datormusen!

Vår...

äntligen är den här... så man har längtat. Myser för fullt jag o milton på altanen nu när d e så fint väder.
Sen så har ja tydlige fått luftrörskatarr oxå... Cocillana utskrivet känns mycke bättre redan, men kunde tydligen ta flera veckor innan hostan försvann, men nu har ja iaf medicin hemma.
Så nu vet jag inte mer va ja ska skriva eller göra, karl sover på soffan o ungen i sin säng, treeeeeevligt d e me mysiga kvällar. Börjar tröttna rejält på d här nu.
Inge kul att alltid känna sig ensam, ensam när man ligger o glor på en film, för då sitter han vid datorn. Jaaaa, känner mig ensam mestadels hela tiden. Han finns lixom inte där längre, kan förstå att han e trött o så men han kan väl visa att han finns där, känns som att han bara skiter i alltihopa o alla.
*Suck*

Tänder...

Jahopp... Lill skiten håller på o få tänder, har klarat oss huvsat utan feber eller gnällighet så långt som till idag... Nu börjar d gnällas lite men man kan ju förstå varför, kan ju inte vara skönt när tänderna kommer.
Och jag är så fruktansvärt sjuk oxå. Hostar tills ja får kväljningar, feber och halvt ont i kroppen (kan ju bero på hostan). TUR att ja ska te läkarn imorn, känns skönt. Hoppas dom ger mig nån dunder kur med magisk medicin som gör en frisk på ett ögonblick fast det tror jag inte, men hoppas kan man ju =P.
Har fått godkänt av styrelsen nu oxå så vi kan fixa iordning våran uteplats, men det får vi ta när hela familjen e frisk.
Kommer bli såååå fint när det e klart. Då ska vi ha altan party utan tak som fredrik och niklas sa, eller ahh iaf en grillning me nära o kära.. =P

Efter ett tag...

... när allt sjunker in och tillvaron slutar vara kaos, vakna nätter och kolikbarn.
Så är tillvaron helt underbarn. Men det tog bara 4 månader för oss att bli glada och lyckliga.
Men livet är ju inte en dans på rosor så va e då livet med ett barn, jo helt underbart och massa kaos och glömska. HAHA =P

Jo sa var det att bli mamma

En vecka efter förlossningen blir jag så dålig att jag blir intagen akut på sös och upp på gynakuten, blir liggandes 3 dagar med drop och antibiotika och smärtstillande(för febern).
Antagligen fått livmodersinfektion efter förlossningen.

Efter 3 dagar bär det av hemåt igen, nu äntligen kanske man kan börja fungera normalt, mjen med tanke på stygnen i underlivet kunde jag inte sitta, knappt ligga bekvämt i nästan 3 veckor. Det sög ju eftersom detta betydda att jag var sängliggande under dom 1:a veckorna när man blev mamma och kunde itne göra ett pillefnatt.

Men som tur är läker kroppen och man blir ju faktiskt normal igen.

Förlossningen...

Inget att läsa för känsliga personer, så om du e känslig så skippa detta inlägg... =P

Den 25/11-2010 kl 23 ca, ringer jag till förlossningen, misstänkte att min slempropp gått då jag hade lite blodblandade flytningar den kvällen och jag var ju beräknad till den 25:e så nu kunde ju vad som helst ske.


På förlossningen konstaterades att jag hade rätt och jag skulle återkomma när jag hade 3-4 min mellan värkarna.
Natten går utan sömn, inga onda värkar men väldiga sammandragningar. Kl 5 ca bestämmer jag mig o ringa förlossningen då det är mellan 3-4 min mellan sammandragningarna. Bm frågar hur det har gått och vi pratar en stund och kommer fram till att eftersom det verkar som att jag inte har ont (vilket jag inte heller hade) så skulle jag återkomma när värkarna började göra betydligt ondare.

Mellan kl 7 och 11 så får jag sovpauser mellan värkarna. Skönt att få sova lite eftersom man har varit vaken i ett dygn. Kl går och värkarna börjar aldrig göra ont, dom bara är där som kraftigare sammandragningar.
Beslutar mig för att kl 16 ca ringa in till förlossningen, denn gång fick jag komma in. Så jag, Fredrik och bb-väskan ut till bilen. Vi åkte förbi mcdonalds eftersom fredrik var hungrig och sen vidare in till SÖS.
Vi diskuterade fram och tillbaka om hur vi skulle få stanna eller åka hem. Vi gick dit med tanken om att vi kommer få åka hem då jag säkert inte hade öppnat mig nånting, och om så va fallet så skulle jag tigga till mig en sovdos och få sova den natten iaf.

Blev uppmötta inne på förlossningen och visade in i ett rum. Bm kommer in och undersökning görs och hoppsan öppen 5 cm. Tittar på fredrik och säger -Vi slipper ju iaf åka hem. =P
Bm lämnar rummet och säger att hon kommer tillbaka om 2 timmar. Jahopp, upp me laptoppen på me lite komedi. Hot n´ Fluffy blev det.

Helt plötsligt kommer Bm in igen och jag utbrister: -Va har det redan gått 2 timmar. Japp det hade det och dags för ny undersökning, öppen 6 cm.
Och vi ses efter ytterligare 2 timmar sa hon och lämnade oss.
Ok, nästa komedi.

2 timmar senare samma reaktion från mig o fredrik, Redan 2 timmar?
Undersökning och fortfarande 6 cm. Jahopp, detta kommer bli en lååååång natt tänkte jag.
Bm var helt förundrad över hur jag som förstföderska bara kunde sitta där och inte ens se besvärad ut och va öppen 6 cm. MEN jag hade ju aldrig ont, så varför skulle jag då se besvärad ut?

Jag och Bm kommer över ens om att dra hål på fosterhinnorna så kl 21:30 gör vi det och jag provar lustgasen, vilket skämt hände ingenting. Hade 2 värkar som känndes mer än dom innan.
Ville slappna av i hela kroppen när värkarna kom, men gåbordet var inte låst så det for iväg över rummet, HAHAHA.

Upp i nybäddad säng och sen kom trycket, trodde det skulle vara så men man ska uppenbarligen inte ha krystvärkar från ca 7 cm öppet.

Så där låg jag, använde lustgasmasken som "bröldämpare" eftersom jag inte fick krysta så var ju kraften tvungen att komma ut nånstans och då blev det "bröl" i masken.
Efter en tids "brölande" så sa Bm till mig att ja skulle släppa masken och på hennes givna signal börja krysta.

Jag hamnade direkt i startpossition och hade ögonkontakt med henne hela tiden och tänkte. NU.... MEN NU DAAAAAAAAAA!!!
-Ja och nu så tar du i och krystar. YEEEES ÄNTLIGEN!!!

10 min senare kl 22:31 den 26/11-2010 kom en pojke på 3490kg och 51 cm lång ut.

Kan dock känna såhär i efterhand att jag blev lurad på min förlossning.
Det skulle ju göra ont, man skulle ju vilja dö och ha alla droger som fanns där o då.
Jo jag grät, för att dom va tvungna o sätta en nål i handen på mig efter att dom tagit fosterhinnorna. (mesproppen klarar inte av nålar)
Skrek aj 1 gång under hela förlossningen och det var när jag KÄNDE att ja sprack mellan benen.
Förutom det så gjorde det aldrig ont. Min mensvärk ÄR värre än hela förlossningen varit.
Så känner mig grundlurad när alla säger att det gör så himla ont.

Men som en kompis sa: -Du måste vara skapt för och föda barn.
Och ännu mer i efterhand när man börjar tänka efter och ta reda på massa fakta, så inser man hur nära ett kejsarsnitt jag varit.
Under förlossningen när dom tog blodprov för syresättning från miltons huvud medans han va i magen var inget jag reagerade på då.
Och när man är så inne i det man gör att man inte ens reagerar på att det kommit in 5 bm:or 2 läkare, varav 1 är barnläkare, in på rummet förrens man e klar krystad och barnläkaren faktiskt står vid min sida och gnuggar milton på min mage.

Så med facit i hand så var det tur att sugklocka användes och att jag inte gav upp.

Japp....

.. som vi alla vet har jag blivit mamma. Det underbaraste och vackraste som någonsin kan hända hände =). Jag är helt överlycklig. Så tänkte dela med mig lite av mina erfarenheter och förlossning för att få skriva av mig lite om alla funderingar och sånt som hör till...

jahopp

dags att ta upp det gamla bloggandet kanske..

Vardag igen..

Och så e man arbetslös igen oxå. Bara kämpa sig ner till arbetsförmedlingen och skriva in sig igen.
Sen har katten fått svart tunga oxå, förstår dock inte varför men ho har väl ljugit så mycke att tunga svartnat.. haha
Sen så vill jag åka hem till syrran och ta en fika oxå men hon vägrar ju svara på telefonen.. Får försöka igen snart...

Ja...

och så var det söndag igen... ingen lust alls att gå till praktiken imorgon, även fast det e kul så känner jag ingen lust alls. Tur att det är en kort vecka.
Marie har flyttat hit oxå, hon hade det lite tungt med sin pojkvän, lägger mig dock inte i så mycket för det får dom lösa. Men ställer upp med ett öra när hon vill prata =P.
Fyller år gör jag idag oxå. haha nu är det inte långt kvar till 30. Men men man får ta det som det kommer.
Ja, nu har jag inte så mycke och säga faktiskt hörs o syns nästa gång

Jeeeesss...... (yes)

söndag och jag har jobbat hela helgen. nästa helg ska jag faan supa och sova massor...
Har fixat både mina egna och maries naglar i helgen iaf... så har fått lite gjort.
Börjat dra mig in på mer japansk stil när det hjäller naglar. Lite roligare så =P
Får lägga upp bilder på naglarna någon dag =D

Men men.. imorn blir det tillbaka till skolan och förhoppningsvis ska jag komma ihåg att ringa om min praktikplats så att jag får nån...

Over and out.

Känslor

Varför ska det vara så svårt. Igentligen borde det vara så enkelt.
Varför kan man inte bara veta, istället för att allt ska snurra runt så att man inte får någon ordning alls därppe i knoppen.
Just nu känns allt så himla jätte jobbigt. Vet inte hur jag känner, vad jag känner eller varför jag känner som jag gör just nu. Riktigt jobbigt.
Skulle bara vilja fly, fly från allt och sen komma tillbaka när allt känns som att det är i ordning igen.
Men det kan man inte göra, fast igentligen undrar jag varför man inte kan göra det.
Man kan inte för att man har ett samvete som talar om en massa saker för en hela tiden (räkningar, djur, hemmet, vem ska ta hand om det). Tänk om samvetet bara hade försvunnit för en sisådär 3 dagar eller nåt, så hade man kunat dra iväg och bara få tänka.
Jobbigt, så jätte jobbigt. Vill bara få allt klart för mig så att man slipper gå runt och halv vara död, eller rättare sagt som en zombie. Ingen tycker väl om en zombie, levande död. En individ som går runt och bara är, är till för att dom har hamnat i kläm med omvärlden.


Män....

Vad ska man med dom till igentligen.
Dom kallar oss tjejer för komplicerade men va faan va e inte dom?
Dom säger inget, pratar aldrig om känslor, visar dom inte heller för den delen, och hittar dom ett intresse så hamnar dom där och bryr sig inte ett dugg om omvärlden!
När dom väl fångat en så känner dom sig säkra och då behöver man inte bry sig längre!
Vad hände med dem killarna som uppskattade allt en tjej gjorde för dom, dom som kom med blommor var och varannan dag för att visa att man var uppskattad. Dom som överöste en med kärlek så fort man kom innanför dörren för att visa att dem verkligen älskade en. Dom som gjorde allt för att tjejen skulle stå vid deras sida och aldrig lämna dom.
Killarna som fick en tjej att känna att hon var den ända i hela världen trots att dom inte träffades på en vecka, killarna som var gentlemän var är dom?

I min egna lilla värld så trodde jag att dom fortfarande existerade men det gör dom tydligen inte.
Vad har hänt med dagens samhälle. Visst att det är bra med jämnlikhet, men i många fall så vill man inte det. Speciellt inte när det gäller förhållanden, en kvinna vill bli ompysslad av mannen, som det en gång var som en kvinna vill att det alltid ska förbli. Men nu är det bara att inse.

Tjejer, inse att den verkliga gentlemannen är borta, kvar finns bara dom som tröttnat på denna värld och datorn har tagit över deras hjärtan. Där kan dom få allt dom behöver: Sysselsättning(dataspel), humör(youtube), porr/sex(redtube) och nån att prata med(msn, eller datorspel).
Vi tjejer är en pase´. Vi kommer aldirg få tillbaka våra män som dom en gång var, så nu får vi ta i med hårdhandskarna och vara hårdare mot dom. Visa vad vi vill, vara tuffare och inte aceptera att vi inte vill bli utbytta mot en dator.

Nu har jag tröttnat och jag tänker stå upp för mig själv. Inga fler datanördar, eller män som tycker cyberlivet är viktigare än verkligheten!

Lindizzz

Min profilbild

Linda

RSS 2.0