Lindizzzen

På förlossningen konstaterades att jag hade rätt och jag skulle återkomma när jag hade 3-4 min mellan värkarna.

Natten går utan sömn, inga onda värkar men väldiga sammandragningar. Kl 5 ca bestämmer jag mig o ringa förlossningen då det är mellan 3-4 min mellan sammandragningarna. Bm frågar hur det har gått och vi pratar en stund och kommer fram till att eftersom det verkar som att jag inte har ont (vilket jag inte heller hade) så skulle jag återkomma när värkarna började göra betydligt ondare.

Mellan kl 7 och 11 så får jag sovpauser mellan värkarna. Skönt att få sova lite eftersom man har varit vaken i ett dygn. Kl går och värkarna börjar aldrig göra ont, dom bara är där som kraftigare sammandragningar.

Beslutar mig för att kl 16 ca ringa in till förlossningen, denn gång fick jag komma in. Så jag, Fredrik och bb-väskan ut till bilen. Vi åkte förbi mcdonalds eftersom fredrik var hungrig och sen vidare in till SÖS.

Vi diskuterade fram och tillbaka om hur vi skulle få stanna eller åka hem. Vi gick dit med tanken om att vi kommer få åka hem då jag säkert inte hade öppnat mig nånting, och om så va fallet så skulle jag tigga till mig en sovdos och få sova den natten iaf.

Blev uppmötta inne på förlossningen och visade in i ett rum. Bm kommer in och undersökning görs och hoppsan öppen 5 cm. Tittar på fredrik och säger -Vi slipper ju iaf åka hem. =P

Bm lämnar rummet och säger att hon kommer tillbaka om 2 timmar. Jahopp, upp me laptoppen på me lite komedi. Hot n´ Fluffy blev det.

Helt plötsligt kommer Bm in igen och jag utbrister: -Va har det redan gått 2 timmar. Japp det hade det och dags för ny undersökning, öppen 6 cm.

Och vi ses efter ytterligare 2 timmar sa hon och lämnade oss.

Ok, nästa komedi.

2 timmar senare samma reaktion från mig o fredrik, Redan 2 timmar?

Undersökning och fortfarande 6 cm. Jahopp, detta kommer bli en lååååång natt tänkte jag.

Bm var helt förundrad över hur jag som förstföderska bara kunde sitta där och inte ens se besvärad ut och va öppen 6 cm. MEN jag hade ju aldrig ont, så varför skulle jag då se besvärad ut?

Jag och Bm kommer över ens om att dra hål på fosterhinnorna så kl 21:30 gör vi det och jag provar lustgasen, vilket skämt hände ingenting. Hade 2 värkar som känndes mer än dom innan.

Ville slappna av i hela kroppen när värkarna kom, men gåbordet var inte låst så det for iväg över rummet, HAHAHA.

Upp i nybäddad säng och sen kom trycket, trodde det skulle vara så men man ska uppenbarligen inte ha krystvärkar från ca 7 cm öppet.

Så där låg jag, använde lustgasmasken som "bröldämpare" eftersom jag inte fick krysta så var ju kraften tvungen att komma ut nånstans och då blev det "bröl" i masken.

Efter en tids "brölande" så sa Bm till mig att ja skulle släppa masken och på hennes givna signal börja krysta.

Jag hamnade direkt i startpossition och hade ögonkontakt med henne hela tiden och tänkte. NU.... MEN NU DAAAAAAAAAA!!!

-Ja och nu så tar du i och krystar. YEEEES ÄNTLIGEN!!!

10 min senare kl 22:31 den 26/11-2010 kom en pojke på 3490kg och 51 cm lång ut.

Kan dock känna såhär i efterhand att jag blev lurad på min förlossning.

Det skulle ju göra ont, man skulle ju vilja dö och ha alla droger som fanns där o då.

Jo jag grät, för att dom va tvungna o sätta en nål i handen på mig efter att dom tagit fosterhinnorna. (mesproppen klarar inte av nålar)

Skrek aj 1 gång under hela förlossningen och det var när jag KÄNDE att ja sprack mellan benen.

Förutom det så gjorde det aldrig ont. Min mensvärk ÄR värre än hela förlossningen varit.

Så känner mig grundlurad när alla säger att det gör så himla ont.

Men som en kompis sa: -Du måste vara skapt för och föda barn.

Under förlossningen när dom tog blodprov för syresättning från miltons huvud medans han va i magen var inget jag reagerade på då.